Staffan Stalledräng och hans hästar
Staffan Stalledräng är en välkänd figur i nordisk folktradition, särskilt genom den populära svenska julsången ”Staffan var en stalledräng”. Enligt legenden arbetade Staffan som stallknekt hos kung Herodes i Judéen under tiden för Jesu födelse. Berättelsen om honom är djupt rotad i den kristna jultraditionen och förknippas med den svenska julhögtiden.
Legenden om Staffan
I legenden sägs det att Staffan Stalledräng såg Betlehemsstjärnan, som visade på att en ny kung hade fötts. Han rapporterade detta till Herodes, vilket ledde till kungens order om att finna och döda den nyfödda kungen. Staffan, som även är känd under namnet Sankt Stefanus, har fått en plats i svensk julmusik där han hyllas för sin trohet och mod.
Staffans hästar
En av de mest kända stroferna i sången berättar om Staffans fem hästar:
”Staffan var en stalledräng, vi tackom nu så gärna Han vattnade sina fålar fem, allt för den ljusa stjärna”.
I texten refereras det till hur Staffan tog hand om sina fem hästar, eller fålar. Dessa hästar symboliserar styrka och lojalitet, och de spelar en central roll i berättelsen.
Traditioner och firande
I Sverige firas Staffansdagen den 26 december, även känd som Annandag jul, och är en dag då man minns och hedrar Staffan Stalledrängs legendariska gärningar. I vissa delar av landet är det tradition att sjunga Staffanssången, speciellt i samband med julfirandet. Hästarna i sången representerar både Staffans omsorg och den symboliska resan som ljuset och hoppet gör genom vinterns mörker.
Historisk bakgrund
Staffan Stalledräng kan ses som en symbol för det gamla bondesamhället där hästar var oumbärliga för jordbruk och transport. Genom sången och legenden bevaras minnet av en tid då människans relation till hästen var nära och viktig för dagligt liv och arbete.
