Lena Malmström med Sam’s Maverick vid Salsta slott
Tänk vad tiden går. Från att ha börjat tävla på och med ridskolehästar till att själv äga och sköta mina egna har varit en underbar resa. För inte så länge sedan firade jag 20-årsjubileum på Tolboda (2021) och nu inser jag att jag faktiskt har tävlat i dressyr, fälttävlan och banhoppning i drygt 40 år! Erfarenheterna har blivit många – liksom rosetter och glada minnen. Allt det försöker jag kommunicera till mina elever här på Tolboda gård.
Sam’s Maverick har samlat på sig lite plaketter
För någon vecka sedan bläddrade jag i gamla startlistor och upptäckte att tävlingarna jag har deltagit i uppgick till flera hundra. Nu förstår jag varför rosetterna i huset är så många. Vilka minnen det frambringar. Jag minns plötsligt så många glada stunder men även en och annan plump i protokollet dyker upp ur minnesmassorna. Men vad gör väl det? Jag får – och kan – ju fortfarande hålla på med det jag älskar allra mest här på jorden; hästar och hästsport.
Under alla dessa 40 år så har jag nästan uteslutande tävlat på hästar som jag har utbildat själv. Hårt men belönande arbete som verkligen har gett mig nya perspektiv för varje nytt år. Ingen häst är den andra lik och vi kan lära oss så mycket från våra djur. Att rida in en unghäst är som att börja läsa en ny bok – men vet aldrig hur det slutar. En sak är i alla fall alltid säker; det är lika roligt varje gång.
Lena Malmström på Omega K vid Sundbyholm 2020
Med åren, och speciellt sedan jag flyttade ut till min gård Tolboda, så har jag mer och mer ägnat mig åt att utbilda både unga och gamla ryttare. Mina egna erfarenheter från avel, hästskötsel, och ridsporten i sin helhet, har givit mig en solid bas att arbeta utifrån. Resultatet av mina samlade timmar i hästars sällskap fick mig att utveckla Tolbodametoden – ett helt unikt sätt att se på ridningen och en ryttares utveckling. Snart kommer jag att berätta mer om det här på min hemsida.
Att tävla med hästar är för mig livets elixir – det finns hela tiden någonting nytt att lära sig. Det må vara om hästars beteenden, naturens nycker och (eller) människors in- och påverkan på våra fyrbenta vänner. Att äga hästar, driva en gård och därutöver få rida varje dag är en gåva – en livsstil – men det innebär också mycket av hårt arbete. Jag valde för länge sedan den vägen och jag har aldrig ångrat mig – eller om det nu var hästarna som valde åt mig. Jag vet inte riktigt men det gör ingenting.
Väl mött här på hemsidan – eller på gården om du bestämmer dig för att ta ridlektioner.
/Lena Malmström
